30 augusti 2024 | Artikel

Naturvårdsarter - ett samlingsbegrepp

Begreppet naturvårdsarter är en samlingsterm för arter som är extra skyddsvärda, indikerar att ett område har höga naturvärden eller i sig själva är av särskild betydelse för biologisk mångfald.

I bedömningen av biologisk mångfald i skog har de så kallade naturvårdsarterna en nyckelroll. Dessa kan delas in i tre olika kategorier:

Signalarter – arter som med sin närvaro eller frekvens indikerar att ett område har höga naturvärden. Denna artgrupp är ofta känslig för störningar och kräver en specifik livsmiljö, exempelvis tillgång till död ved, en viss markfuktighet eller specifika trädslag. Närvaron av dessa arter i ett område kan därför signalera att miljön har förutsättningar som också gynnar andra, ofta mer svårupptäckta, arter

Rödlistade arter – arter som bedöms löpa risk att försvinna ur landet och klassificeras som nära hotade, sårbara, starkt hotade, akut hotade, nationellt utdöd eller kunskapsbrist.

Fridlysta arter – arter som enligt artskyddsförordningen är skyddade från att samlas in, dödas eller störas.

Lunglaven (bild ovan) är med sitt karakteristiska utseende en av våra viktigaste signalarter. Arten är även rödlistad som nära hotad, där orsaken till tillbakagången till stor del beror av slutavverkning av äldre skogar samt förtätning av värdefulla skogsbestånd. Arten växer på stammen av lövträd som sälg, asp och rönn i skogar med hög luftkvalitet och lång kontinuitet av äldre träd. I riklig mängd förekommer den nästan uteslutande i gamla och ej slutavverkade skogar.