24 maj 2024 | Artikel
Brunifiering är ett fenomen som påverkar många av Sveriges sjöar och vattendrag, där vattnets klarhet minskar och färgen får en mer brunaktig nyans. I södra och mellersta Sverige har brunifiering fördubblats sedan 1990-talet, med stora konsekvenser både för mångfalden och tillgången till dricksvatten.
Många sjöar och kustområden i Nordeuropa blir både varmare och brunare på grund av klimatförändringar. Detta beror på ökad nedbrytning av organiskt material i marken och utlakning av ämnen som ger vattnet en brun färg. Även skogsbruket spelar en stor roll i denna process, både genom körskador och ökad andel barrskog.
Genom körskador i skogen, dikning och uträtade vattendrag transporteras vattnet snabbare ut ur skogen än vad som skulle ske naturligt. Sverige har för närvarande 210 000 kilometer skogsvägar som har diken på åtminstone 1 sida. Därtill tillkommer markberedningar och skogsdiken som även dessa transporterar material till sjöar och vattendrag.
Forskning visar att granen är en av de främsta orsakerna till att vattnet blir brunare. Granen bidrar till en större ansamling av organiskt material (humus) i vattnet jämfört med öppen mark. Detta material löses lätt i vatten och färgar det brunt. Gran har också en långsam nedbrytning, barren bryts inte ner lika snabbt som exempelvis löv. Detta leder till ett gradvis ökande lager av organiskt material i marken, som sedan lakas ur med regnvatten och brunfärgar sjöar och vattendrag. För att minska brunifiering bör lövträd gynnas i närhet till vattendrag.
Förändringen i vattenkvalitet har flera negativa effekter på ekosystemen. Djur- och växtlivet i sjöar och vattendrag är anpassade till specifika miljöförhållanden, som störs när vattnet brunifieras. Minskad ljuspenetration påverkar fotosyntesen hos växtplankton och vattenväxter, vilket i sin tur påverkar djurlivet som är beroende av dessa växter för mat och skydd. Fiskar och andra vattenlevande organismer kan få svårare att överleva och reproducera sig.
En annan accelererande utmaning är produktion av dricksvatten. Brunare vatten försvårar reningsprocessen, humusinnehållet ger smak åt vattnet och kan även påverka bakterier i ledningsnätet. Det finns också en risk att organiskt material reagerar med reningsämnen i vattenverk och bildar potentiellt skadliga biprodukter.
För att hantera förändringar i sjöar och vattendrag samt brunifieringens effekter krävs mer forskning och åtgärder. Förståelse för förändringarna och hur de påverkar både ekosystem och människor är avgörande för att kunna göra kloka och långsiktiga val, inte minst i brukandet av skogen.
Funderar du på hur du kan minska ditt företags klimatavtryck? Kontakta oss så berättar vi mer om fightCOtwo.
Wolves helping the forest, and salmon climbing trees — how is that possible? The answer lies in a hidden world beneath our feet — in the extraordinary symbiosis between fungi and the plant kingdom, known as mycorrhiza.
A new study in Earth’s Future explores how different forest management strategies will shape the climate resilience of Swedish forests through the 21st century. Using advanced modelling, the researchers compared three approaches: business-as-usual forestry, set-aside (no management), and climate-adapted management.
The king of the forest is under threat. Sweden's moose population is in dramatic decline, yet browsing damage in forests remains a persistent issue. This reveals a fundamental imbalance in how we manage forestry, wildlife, and biodiversity. Today’s one-sided forestry model creates an unnecessary conflict of interest—where the moose becomes the scapegoat in a system shaped by human priorities.
